Skadar engelskan det svenska språket?
Det finns ett fantastiskt radioprogram på P1 som heter "Ring P1" där folk helt enkelt får ringa in och lätta på hjärtat. Igår var det stora samtalsämnet huruvida engelska låneord påverkar det svenska språket negativt. Frågan lyder då som rubriken i inlägget.
Det fanns de som förfärade över anstormningen av engelska låneverb med svensk böjning. Det var en dam i Virserum, i mörkaste Småland, som under tid hade fört protokoll över journalister i radio och deras användande av dessa. Det var ord som peaka, pitcha, maila och så vidare. Hon menade att det förgör svenska och att man skulle skilja på talspråk och talspråk. En annan hävdar att vi har en svensk akademi som uppriktigt sagt skiter i svenskans språkvård. Han jämför det med den islandska varianten där mångden låneord inte alls har samma dignitet varpå det isländska språket är mer intakt.
Personligen tror jag att engelskan stärker språket. I ett mer och mer globaliserat samhälle behövs låneord av alla dess slag för att språket ska överleva. Samhället kommer inte, trots antaglobaliseringsaktioner, att sluta globaliseras. För att svenskan ska fortsätta utvecklas måste språket mixas. Inom 10 så kommer vi ha kinesiska låneord, eller indiska, eller ja, you name it...
Språket följer samhällets utveckling och då kommer det att globaliseras vare sig vi vill eller inte.
Musiktips: Bob Hund - Det skulle vara lätt för mig och säga att jag inte hittar hem, men det gör jag; tror jag
En fantastisk och mycket underskattad rockorkester.
Tills dess...
Mannen i skuggorna...
Borttagna länkar!
Tills dess...
Mannen i skuggorna
Varför finns det ingen logik i det svenska språket?
God eftermiddag...
Varför finns det ingen logik i det svenska språket? Det kan man fråga sig. Min son, 2 år och 8 månader, pratar väldigt bra och väldigt logiskt. Han böjer allting med ändelsen -or,
Exempelvis en byxa, flera byxor.
Här blir det självklart också:
en morot, flera morotor
Väldigt logiskt. Jag förstår honom så väl. I mitt jobb möter jag många med olika etnisk bakgrund. Jag förstår dom om det ibland blir fel. Ett axiom i denna reflektion är att det svenska språket är inte logiskt. Det vore enklare om det fanns en logik. På samma sätt borde det även finnas en logik i barns beteende. Sedan jag fick barn har sömn (eller bristen på det) har jag funderat i banor som. "Om vi vanligtvis lägger honom 7 och han då sover 12 timmar, så borde han om vi lägger honom 9 då sova till 9 dagen därpå" - Naturligtvis är det inte så...8ni kan nog räkna ut följden, trötta barn, trötta föräldrar och så vidare. Det finns ingen logik i barn, och det är, såhär avslutningsvis, ganska skönt...begreppet logik kanske inte finns alls? Ungefär som utrycket både snyggt och praktiskt...för det finns inte.
Tills dess...
Mannen i skuggorna
Twitter eller Facebook?
Hejsan kamrater!
Efter att ha mottagit svidande kritik angående min uppdateringsfrekvens så lovar jag nu på heder och samvete att den fortsättningsvis kommer att uppdateras något oftare än idag. Nog med ursäkter, kära vänner.
Jag hörde en intressant "debatt" på riksradion idag. Man diskuterade huruvida Twitter eller Facebook var det rådande komprimeringsskrivningsforumet. Man pratade om vikten av att kunna förmedla. Facebookare hävdade att Twittrare endast skrev strunt och vice versa. Frågor som då dyker upp i huvudet är. Varför är det så viktigt med komprimerad skrivning? Varför måste man hela tiden meddela?
Jag har inga bra svar och jag är själv relativt inbiten Facebookare (läser mer än skriver). Finns det då några vettiga svar på dessa frågor? Jag vet inte men det fanns en tid då det skrivna språket var mer värt, där man värdesatte ett bra och ickekomprimerat meddelande. Idag verkar som om vikten av att höra av sig är större än att språket är bra, fyndigt och väl sammansatt. Jag hörde dessvärre inte slutet på diskussionen men jag var bra sugen på att lägga mig i och hylla det längre meddelandet. Man pratar om mikrospråk och mikroblogg men jag undrar om inte den reguljära vinner mer mark i dagens samhälle. Där kan man tillåta sig att låte språket blomma ut och utveckla tankar och resonemang.
Mitt sommarhatobjekt, mikronovellerna blev något mindre hatat när jag hörde följande mikronovell:
For sale, baby shoes, never worn
Författad av Ernest Hemingway. Den, kära mikroförfattare i norra småland, den till skillnad från allt annat trams (bortsett från min då naturligtvis) berättar en historia. Varför säljer man, vad är det som har hänt, vem säljer, vad är deras bakgrund och så vidare, den väcker onekligen tankar.
Igår återupptäckte jag låten Retro Man med The Soundtrack Of Our Lives. En fantastisk bortglömd sak från Welcome to infant freebase. TSOOL var länge ett favoritband som nu har hamnat lite skymundan. Att återupptäcka dom var ungefär som att ta på sig ett par gamla byxor och i ena fickan hitta en hundralapp...
Tills dess...
Mannen i skuggorna...
Språklig coachning
Mitt jobb som lärare har numera utvecklats till också innefatta jobbcoach. Arbetsförmedlingen har lagt denna tjänst på 950 olika företag, små som stora, varvid vi är ett av dessa. Tanken med det är inte att vi ska hitta jobb åt arbetslösa utan hjälpa dem att bli mer attraktiva på arbetsmarknaden och förfina deras sökmetoder och intervjuteknik. Det ska bli riktigt roligt att sätta tänderna i denna uppgift. Framförallt ligger det lite i mitt intresse, då det är något liknande jag vill jobba med "jag blir stor".
Något i framtiden som skulle vara fantastisk var om det fanns en marknad för språkligt coachning. Tänk er själva, kunden kommer och säger :
-Jag ska hålla en presention om detta och detta, hjälp mig utforma mitt språk så det det blir lämpligt
Eller :
-Jag ska ut med grabbarna och vara lite grabbig, hur passar jag in språkligt?
Denna tanke är otroligt kittlande men föga realistisk. Visst ökar marknaden för coachning men att bara syssla med språkcoachning kanske är lte vågat men att erbjuda tjänsten i samband med annat är inte helt omöjlig.
För övrigt är jag helt fast i Sopranos just nu. Jag har under , dess sändningstid, systematiskt ratat detta men nu verkligen insett dess storhet. Allra tuffast är det nog att se Little Steven Van Zant som Silvio Dante. Det känns konstigt att se honom utan bandana.
I musikväg har jag funnit en man vid namn James Last som spelar upphottad hissmusik i storbandsversion, gärna då otaliga varianter på kända verk. Otroligt roande, så mitt tips är Spotifya upp honom med en gång och dröm er.
Tills dess...
Mannen i skuggorna....
Mikronovellförfattarnas mecka = Lokaltidningens sommartorka
God morgon internetflanörer!
Semestertider för de flesta och även så för mig. Jobbet hoppar igång ordentligt nästa vecka. Vad som däremot är lite tråkigt inför hösten är det var väldigt få sökande till Svenska C, vilket värker i hjärtat eftersom det är en fantastisk kurs. Å andra sidan så var det ganska många sökande till Svenska B, en nästan lika rolig kurs. Hösten kommer nog bli lika underhållande och utvecklande som våren varit.
Under min semester, som har varit fantastisk skön och avkopplande, så har jag begrundat mina barns språk. Min son, 2, 5 år, börjar bli en riktig hejare på att prata. Han pratar i proncip oavbrutet om både stort och smått. Det roliga är att han börjar förstå vikten av betoningar och hur detta påverkar språket. Jag och min fru stod och iaktog honom när han pratade med lillasyster som låg och jollrade i sängen varpå han säger
"- Leah, detta är en tiger" (pekar på djurmobilen över sängen). Efter det säger i väldigt ironisk ton:
"- Nä jag skojar bara, det är ett lejon", och småskrattar lite åt sig själv. Det är fantastiskt underhållande att se den språkliga utvecklingen hos ett barn.
I lokaltidningen heter sommarflugan, mikronoveller. En mikronovell är en kort novell på sex ord där man ska skriva något tänkvärt. Det som retar mig i detta är att det läggs väldigt stor vikt vid detta i tidningen, oftast en helsida. Det brukar vara en pretantiös bild på någon (gärna en lärare eller ett barn) och sedan en text där de får beskriva hur mycket mikronovellerna betyder för dem, hur de påverkat ens liv och hur alla numera ska sadla om och bli författare. Hög kvalitativt skitsnack i mina ögon. Medan jag blandade välling härom kvällen och kladdade jag ner fyra stycken mikronoveller om min syn på fenomenet. Jag skickade in och se ifall tidningen vågade publicera självskritik. Det gjorde dom, dock den som jag tyckte blev minst bra.
Så här, kära vänner, kommer ett alternativ till alla pretantiösa mikronovellerna i dagstidningen. Mina fyra:
1. Svårt att fylla upp sommarens JP?
2. Strunt på sex ord ersätter verkligheten?
3. Wannabeförfattare slösar bort viktiga (&) välförtjänta semesterdagar
4. Där ute: verkligheten, här inne: sexordsnonsens
Den sista blev publicerad.
Tills dess...
Mannen i skuggorna
Världen pluraliseras, hänger vi med?
God dag, kära vänner och annat löst folk!
I och med att det svenska språket ständigt utvecklas och influeras av andra språk så fick jag en liten tankeställare. Jag kom att tänka på CD loggan, den som finns med på något äldre CD skivor - typ Paul Mc Cartney, Flowers in the dirt eller liknande. Då till den språkliga biten; I en pluralisering av det svenska ordet CD-skiva så borde det rent grammatiskt bli "kompakt skiva skivor". Jag tror att i folkmun heter det CD-skivor när det egentligen borde heta CD:s Eller hur blir det egentligen?. I alla fall, folk som säger CD-skivor borde skämmas!
Jag tror att många av er säkert har varit med om, under er skoltid, att läraren har skrivit "DP-prov" stort på tavlan. Åter igen rent grammatiskt blir det "Diagnostiskt Prov Prov". Att det sista ordet upprepas.
Upprepening är ett annat intressant språkligt fenomen. I mitt gamla innebandylag hade vi av någon anledning väldigt många Mats. Smeknamnsvarianterna räckte till alla utom en, varpå han fick heta MatsMats, fantastiskt roligt, ungefär som Doctor Doctor med den engelska hårdrocksgruppen UFO UFO, eller hur var det nu egentligen.
Just du läser jag John Ajvide Lindqvist Hanteringen av odöda, en bok om zombies. Väldig nördigt, men riktigt fängslande. I mina läspauser rullar mestadels Springsteen i spelaren. Har fastnat för Lost in the flood, en vass låt om en lokal racingslegends död. Springsteens tidiga verk var enastående berättelser, det saknar jag lite i dagens Springsteen.
Tills dess...
Mannen i skuggorna
Det har hänt igen!
Jönköpings-Posten borde som nyhetsmedium inte tillåta insändare där folk skriver utan subjekt! Idag var det en insändare som började med frasen "Läste Helge Blombergs insändare om dagens musik". Man kan börja en mening men med läste MEN då måste den ställas som en fråga, exempelvis, "Läste du senaste numret av Populär Historia". Som språknörd vill jag hävda att stilbrott av den här kalibern borde vara straffbart och ligga i skala med trolöshet mot huvudman eller något annat brott som folk inte riktigt förstår innebörden av för att språket är lite för byråkratiskt...
Jag visade Värsta språket i min svenskaundervisning här om veckan. Trots dess ålder håller de språkliga diskussionerna mycket hög kvalite, Fredrik Lindström är en riktig klippa.
Jag blev lite varm inombords när läste att han ska ersätta Björn Hellberg i På spåret som domare. Han kommer att axla den rollen med bravur.
Tills dess mina kära vänner....
Mannen i skuggorna
Dialekter och 20 år i fängelse i Texas.
Den värsta betygsättarhetsen är över och det har lugnat ner sig lite. Min Sv C kurs är till ända vilket är mycket tråkigt. Det ger mig lite klent med input för bloggandet.
Vi hade dock en mycket trevlig diskussion kring lunchbordet häromdagen. Vi gjorde det som görs minst en gång om året på varje svensk arbetsplats - Vi pratade om dialekter.
Alla kan relatera till dialekter på ett eller annat sätt. Antingen pratar man själv eller så stör man sig på andra som pratar. Vi diskuterade länge och väl utan att egentligen komma någonvart. Det vi kom fram till var bland annat att folk i allmänhet tycker mycket kring dialekter. Offentliga personer som Jihde, Ekvall, Gynning och många fler får sig nog en ordentlig känga av många på grund av deras dialekt. Många anser nog att de inte hör hemma i media med deras sätt att prata, jag vill dock hävda motsatsen. Utpräglad dialekt är identitet. Det finns ett talesätt som säger att ju mindre stuga destå mer dialekt. I och med urbanisering och globaliseringen så kommer dialekterna dö ut och just därför måste vi värna om våra svenska dialekter. Låt människor prata dialekt!. Jag själv pratar på tok för lite för att sticka ut och kommer således alrig bli TV-man
Jag har under helgen som var läst ut boken "Iskallt och stenhårt" av Richard Flinga. En svensk-amerikan som suttit 20 år i fängelse i Texas. Boken är säkert mycket läsvärd på dess orginalspråk, engelska. Att läsa den på svenska var ingen höjdare. Översättningen var verkligen under all kritik. Måste man inte som översättare ha lite känsla för språket? Ett exempel på hur dåligt översatt den var citatet från låten "What a difference a day made" av Dinah Washinton. Här kan man tycka att citatet borde stå på dess orginalspråk för att stärka intrycket av att det är en välkänd sång. Istället översätter översättaren det till svenska varpå det blir - "vilken skillnad en dag gör, 24 små timmar". Detta gör att många inte förstår att det är en sångtext utan bara ett talesätt. Återigen:
Måste man inte som översättare ha lite känsla för språk?
Fler översättningsmissar återfinns på avigsidan.se. Att lägga tid på att besöka den är en väl investering.
Springsteen spelade "Fade away", söndag på stadion. Många gillar denna ballad, dock inte jag...däremot hade det varit grymt att se "Lost in the flood" från torsdagen. Den sistnämnda är spelad ett tiotal gånger med E-street de senaste 30 åren. Det hade värmt ett alltjämt kyligt Springsteen hjärta, dock finns det en substitutvariant på "Live in NY" från ´99.
Tills dess...
Mannen i skuggorna....
Ett språkligt korståg och en vass femitopp....
God förmiddag kamrater!
På grund av betygsättartider har återigen uppdaterandet av bloggen fått ryka på tafsen men jag tackar ödmjukast för ni har haft förtroende och väntat tålmodigt. Min fantastiska Sv C - kurs är i princip slut, det är några handledningspass kvar för några studenter. Det som glädjer mig mest är att man på vissa kan se en väldigt stor språklig utveckling, vilket ger mitt uttalande om språkutvecklig vatten på kvarnen. Om man jämför det som en del skrev i januari med det som de skrev i maj så är det inte bara bättre och mer stilistiskt korrekt utan även skrivet med mer känsla (återigen denna viktiga känsla) och mer självförtroende.
Bloggprojektet föll väl ut och många i gruppen ämnar att fortsätta skriva, om men med en liten annan vinkel. Jag är nöjd så länge de skriver.
Angående rubriken är jag på god väg att starta ett språkligt korståg mot meningar utan subjekt. För att en mening ska vara komplett så ska det finnas minst ett subjekt och ett predikat. Exempelvis "Jag går" - där "jag" är subjektet och "går" är predikatet. Utan dessa två är meningen inte korrekt och språket faller. Det finns otaliga exempel på hur subjektet faller bort. Man talspråkiserar det skrivna språket och låter subjektet försvinna.
Ett exempel på det skulle kunna vara "har prövat det många gånger, men det fungerade inte" - I det här fallet så är det det skrivna språket i ett informellt sammanhang, exempel mail, sms, eller msn. Men i det här fallet så vet man inte VEM som gör något i satsen, det vill säga subjektet och meningen faller. Mitt korståg har ett mål...
...ÅTERINFÖR SUBJEKTET I DET SKRIVNA SPRÅKET...
Låt detta meddelande spridas likt en löpeld över land och rike!
Så här i Springsteentider så tror jag att många är nyfikna på vilka som är bossens fem bästa låtar och här, gott folk, kommer de.
5. Tougher than the rest - En svår tid i Bruces liv som återspeglades i en fantastisk kärlekshymn
5. Point Blank - Delad femma, fantastisk, episkt berättande...man lever sig in i dansgolvet och hur han känner sig när han "dancing slowly"
4. Drive all night - Underbart vacker, känslosam, Ullevi ´08 kommer alltid finnas i mitt hjärta. Clarences tårar under andra saxsolot är bland det finaste jag sett.
3. Thunder Road - "Vi måste bara bort , vi måste nå ett bättre liv" En av tidernas bästa låter, alla kategorier.
2. Backstreets - Odödlig vänskap, lång, rockig, episk vacker...en värdig runner up.
1. Jungleland - DET KOMMER ALDRIG GÖRAS EN BÄTTRE LÅT! Denna är komplett - fantastisk text, rockig, underbar känsla och ett odödligt saxofonsolo. Det var tänkt att jag och min fru skulle haft saxsolot som bröllopsmarch, dock ville ödet annorlunda.
1, 2 och 3 är från "Born to run" - äger ni inte den så köp den, den kommer utradera alla era andra skivor.
Tills dess...
Mannen i skuggorna
En hemsk bekännelse...
Jag har en hemsk bekännelse att delge er, kära vänner...
...JAG ÄR EN SPRÅKLIG STALKER!
Och va fasiken menar jag med detta? Jo helt enkelt att jag brukar lyssna på hur folk pratar. På bussen, på Ica, i kön, lite överallt. Det är så fantastiskt roligt att lyssna på folk. Folk är roliga! Det blir ännu bättre när man sedan kopplar ihop med hur de ser ut och däreigenom analyserar varför de pratar som de gör.
Språksociologi är en mycket intressant del av vetenskapen. Varför kommunicerar folk på olika vis? Varför pratar män och kvinnor annorlunda? Varför ändras språket beroende på vem man pratar med? Den sista frågan är relativt retoriskt. Man vill underlätta den kommunikativa biten av samspelet genom att ändra språk beroende vem man pratar med. Borde inte människan som unik, tänkande varelse hålla fast vid sitt språk. Det pratas hela tiden att hålla fast vid sina åsikter och stå för den man är. Borde man inte hålla fast vid sitt språk och stå för det? Det skulle självklart inte fungera i praktiken men tanken är ganska kittlande. Tänk er banktjänstemän som svär öppet inför sina kunder, eftersom de pratar så hemma, när de är sig själva, eller bilförsäljare som pratar bebisspråk...
...världen skulle bli roligare....
Åter till mitt stalkeri. Ett gott råd för språkutveckling. Åk buss, lyssna på hur folk pratar, fundera kring varför de pratar som de gör. Du kommer absolut att få en rolig stund och du kommer utan tvekan att utveckla ditt egna språk. Den som tänker på sitt språk, utvecklar det....
Idag spelar Bossen i Washington...snart i Sverige och jag blir hemma. Det verker i hjärtat. Å andra sidan är WOAD turnén ganska lik Magic och den såg jag flera gånger. Jag får nog sitta framför forat och uppdatera och drömma mig bort när tiden är inne. Jag såg Bobby Jean från Ullevi i somras och mindes tillbaka. Jag gjorde en egen Madelainekakaepisod i mitt huvud och njöt. Bobby Jean en de finaste vänskapslåtarna som någonsin skrivits. Det ryktas i kretsarna att Bruce hade fått nys om Steves eventuella avhopp från E-street och skulle skriva en låt om det. Steve ligger i badet, Bruce kommer in och presenterar idén och frågar vad Steve vill kallas i låten. Steve svarar helt enkelt Bobby Jean och rockhistoria är skapad.
Tills dess...
Mannen i skuggorna
Betoning på det rätta stället...
God eftermiddag...språkvårdare
Att uppdatera min blogg är nog en av mina svagare sidor, däremot skäller jag gärna på mina studenter som inte gör det. Det ska bli intressant att utvärdera mitt bloggprojekt när kursen väl är slut. En första tanke är att det har fallit ganska väl ut och jag kommer fortsätt att använda mig av den undervisningsformen även i höst.
Jag diskuterade med en kollega idag om betoning och hur vi betonar orden vi använder. Han använde sin son som exempel. Hans favoritord var "kaka". Detta ord kunde enligt källan betyda en rad olika saker hur man betonade det. Det kunde betyda vanlig kaka, det kunde vara klocka, det kunde vara anka och så vidare. En tanke slog mig. Om nu språken är så avancerade varför inte göra som barnen: förenkla!
Använda sig av samma ord men med olika betydelser skulle i mina ögan underlätta en hel del i den svåra språkliga vardagen.
Det finns en episod i South Park där kor pratar med varandra enbart genom att moo-a med olika betoningar. Vansinnigt roligt och vansinnigt enkelt.
En klassiker som säkert lärare har terroriserat er med under många år är:
Avrätta ej, benåda eller Avrätta, ej benåda.
Skriven är uttrycket inga större problem, att bearbeta men muntligt blir det en större match. En betoning kan betyda liv eller död.. betänk det kära vänner...
Tills dess...
Mannen i skuggorna
En ny språkvårdare är född!
Åter igen är det alldeleles för lång tid sedan det sedan uppdaterades men här kommer lite tankar och språk och annat. Först lite annat:
VI FICK EN UNDERBAR DOTTER FREDAGEN DEN 24/4!
Hon heter Leah och är en underbar liten varelse. Min pojk, Wilmer är världens stoltaste lille storebror, om än lite hårdhänt i sina pussar och sin kärlek. Han har trots omvärldens varningar tagit det ganska bra. I och med detta innebär det jag är ifrån mina i synnerhet trevliga studenter. De är dock i trygga händer hos min ersättare. Jag följer dock deras framfart via informationsteknologins högborg: blggväsendet...
Nu lite språk:
Sedan jag började blogga om språk och hur man använder det så har jag blivit mer medveten om dess vikt i samhället. Folk som pratar väl och vårdar språket får respekt i mina ögon. Språk är status!
Jag kommer under mina barns uppväxt se till att de vårdar sitt språk just av den enkla anledningen som nämnes sist i föregående syfte. Språket lyfter människan och tar henne vidare.
Avslutningsvis:
Om det hade blivit en pojke istället för Leah så hade han fått heta Clerence i tredjnamn, efter Clerence Clemons, saxofonist i E-street band. Wilmer heter Bruce i tredjenamn. Det hade varit coolt att ha barn som heter Bruce och Clerence! Det är dock inte lika coolt att heta Clerence som tjej...
Hur som helst Leah, denna är till dig... från pappa!
Tills dess...
Mannen i skuggorna
Språket i världen, i tiden och i framtiden (i lite i JP...)
God fredagseftermiddag kära informationsmotorvägstrafikanter!
Efter att mottagit ganska svidande kritik från mina underbara studenter om mitt periodvis uppdaterande så väljer jag nu att författa några rader om mina tankar. Min Sv C kurs ligger fortfarande lite i påskvila men dundrar igång ordentligt på måndag med massmediaspråk. Finns det ett sånt?...kanske en del frågar sig. Självklart svarar jag, och i otaliga varianter.
Jag brukar på mornarna läsa den lokala tidningen, Jönköpings-Posten och både roas och förfäras över den blandade kvalité som återfinns mellan första och sista sidan. Lokaltidningsspråket är ett intressant fenomen. Det är en sak att skriva lokaltidningsspråkligt och göra det bra. Men att försöka få sitt språk att låta "nationellt" utan att lyckas är en ingen höjdare. Rent grammatiskt så är det nog inga större fel, men många av journalisterna brister i känslan. Att skriva med känsla är ingen lätt uppgift, det är nog betydligt lättare att misslyckas med det än att lyckas.
Jag vill däremot hävda att det är känslan i det skrivna språket som gör en text läsvärd. Som sportintresserad brukar merparten av mitt tidningsläsande hamna vis sportdelen. Där finns det både bra och mindre bra texter. Det finns en journalist som brukar skriva krönikeliknande inlägg. Jag brukar faktiskt ha svårt att läsa klart dom för att de är för dåligt författade. Känslan, sammanhanget och mycket annat saknas. Ett exempel, dock inte ordagrant:
Under SM final serien så skulle journalisten ifråga skriva ett inlägg om nostalgi och sport. Nostalgi och sport hör av olika anledningar ofta ihop. Man kan ganska lätt bli anekdotisk och göra kopplingen därigenom....
...-Öhh Steffe, komme du håg när Linboom avgjorde, faen va bra di va doo...
...eller nåt i den stilen brukar det låta och hockeytokar blir alldeles varma inombords. I detta fall inleddes inlägget med en tanke på journalistens småskolelärarinna och hur denne brukade rätta dagstidningar. Vid en första tanke kan detta låta som en bra inledning som ska följas upp och kopplas vidare. Det gör den inte och journalisten zappar vidare till tacklingar och sportklyschor, och känslan, den viktiga känslan tappas helt.
Detta var bara ett exempel av många i högen. Det som kanske är mest skrämmande är att man inte själv inser den bristande kvalitén. Ska man skriva anekdotiska, tänkvärda och fyndiga krönikor a´la Ekwall eller Svanberg så gör det men, skriv efter egen förmåga med ens egna språkbild. Försök inte att vara någon du inte är, det blir oftast inte bra. Jag utger mig inte för att vara pilot eftersom jag har en del brister i mina flygkunskaper...och därför flyger inte jag...
Tills dess...
Mannen i skuggorna
Språkliga undantag och turnépremiär
I föregående inlägg så använde jag mig av ordet undantag. Det svenska språket är fantastiskt på alla sätt och vis men det följer en ganska svag logik., det vill säga att det kryllar av undantag. I engelskan, tyskan och säkerligen många andra språk så är logiken betydligt större i dess oregelbundenhet, det är nästan att man kan räkna ut hur det ska bli. I svenskan är det många fall raka motsatsen. En tanke som slår mig:
Är det inte det som gör svenskan unik?
VIsst det finns oregelbundhet i engelskan verb till exempel, men jag vill dock hävda att den svenska oregelbundheten är mer oregelbunden än andra språk. Svenskan är unik. Inforsandet av utländska låneord flödar in över våra språkliga gränser och svenskan blir allt mindre svensk. Vad som däremot är skönt när det gäller nyordandet är att många försvenskas i ordbildningen. Maila - mejla, bluray - blåstråle och många fler exempel.
Jag undervisade en kortare sejour i Svenska som andra språk och fick då ibland frågan om varför blir det såhär. Trots mina universitetsår och svenskastudier så kunde jag inte ge något annat svar än:
- Jag vet inte varför, det är bara att lära sig.
Jag tillade däremot hela tiden att det är det som gör svenskan unik. Studenterna muttrade nog mest, medans jag själv blev mer klar på att svenskan är ett underbar, litet, unikt och oregelbundet språk. Svenskan är undantag.
http://www.sprakradet.se/ är en mycket rolig sida som bland mycket annat listar nyord. Där kan man läsa att en talesätt i Tyskland för en idyllisk miljö kallas för bullerbysondromet och att celebritariat är en blandning av celebritet och proletariat. Det vill säga en kändis som inte är tillräckligt känd för att bara vara kändis utan måste jobba vid sidan av. Hur som helst kul sida om språk.
I stereon nu Springsteen - som alltid. WOAD - turnén har startat i staterna nu med riktigt intressanta setlist. Igår i Austin, Texas dammade han både I´m a rocker och Sherry Darling den som endå vore där...
Tills dess...
Mannen i skuggorna
