Språket i världen, i tiden och i framtiden (i lite i JP...)
God fredagseftermiddag kära informationsmotorvägstrafikanter!
Efter att mottagit ganska svidande kritik från mina underbara studenter om mitt periodvis uppdaterande så väljer jag nu att författa några rader om mina tankar. Min Sv C kurs ligger fortfarande lite i påskvila men dundrar igång ordentligt på måndag med massmediaspråk. Finns det ett sånt?...kanske en del frågar sig. Självklart svarar jag, och i otaliga varianter.
Jag brukar på mornarna läsa den lokala tidningen, Jönköpings-Posten och både roas och förfäras över den blandade kvalité som återfinns mellan första och sista sidan. Lokaltidningsspråket är ett intressant fenomen. Det är en sak att skriva lokaltidningsspråkligt och göra det bra. Men att försöka få sitt språk att låta "nationellt" utan att lyckas är en ingen höjdare. Rent grammatiskt så är det nog inga större fel, men många av journalisterna brister i känslan. Att skriva med känsla är ingen lätt uppgift, det är nog betydligt lättare att misslyckas med det än att lyckas.
Jag vill däremot hävda att det är känslan i det skrivna språket som gör en text läsvärd. Som sportintresserad brukar merparten av mitt tidningsläsande hamna vis sportdelen. Där finns det både bra och mindre bra texter. Det finns en journalist som brukar skriva krönikeliknande inlägg. Jag brukar faktiskt ha svårt att läsa klart dom för att de är för dåligt författade. Känslan, sammanhanget och mycket annat saknas. Ett exempel, dock inte ordagrant:
Under SM final serien så skulle journalisten ifråga skriva ett inlägg om nostalgi och sport. Nostalgi och sport hör av olika anledningar ofta ihop. Man kan ganska lätt bli anekdotisk och göra kopplingen därigenom....
...-Öhh Steffe, komme du håg när Linboom avgjorde, faen va bra di va doo...
...eller nåt i den stilen brukar det låta och hockeytokar blir alldeles varma inombords. I detta fall inleddes inlägget med en tanke på journalistens småskolelärarinna och hur denne brukade rätta dagstidningar. Vid en första tanke kan detta låta som en bra inledning som ska följas upp och kopplas vidare. Det gör den inte och journalisten zappar vidare till tacklingar och sportklyschor, och känslan, den viktiga känslan tappas helt.
Detta var bara ett exempel av många i högen. Det som kanske är mest skrämmande är att man inte själv inser den bristande kvalitén. Ska man skriva anekdotiska, tänkvärda och fyndiga krönikor a´la Ekwall eller Svanberg så gör det men, skriv efter egen förmåga med ens egna språkbild. Försök inte att vara någon du inte är, det blir oftast inte bra. Jag utger mig inte för att vara pilot eftersom jag har en del brister i mina flygkunskaper...och därför flyger inte jag...
Tills dess...
Mannen i skuggorna
