Skadar engelskan det svenska språket?
Det finns ett fantastiskt radioprogram på P1 som heter "Ring P1" där folk helt enkelt får ringa in och lätta på hjärtat. Igår var det stora samtalsämnet huruvida engelska låneord påverkar det svenska språket negativt. Frågan lyder då som rubriken i inlägget.
Det fanns de som förfärade över anstormningen av engelska låneverb med svensk böjning. Det var en dam i Virserum, i mörkaste Småland, som under tid hade fört protokoll över journalister i radio och deras användande av dessa. Det var ord som peaka, pitcha, maila och så vidare. Hon menade att det förgör svenska och att man skulle skilja på talspråk och talspråk. En annan hävdar att vi har en svensk akademi som uppriktigt sagt skiter i svenskans språkvård. Han jämför det med den islandska varianten där mångden låneord inte alls har samma dignitet varpå det isländska språket är mer intakt.
Personligen tror jag att engelskan stärker språket. I ett mer och mer globaliserat samhälle behövs låneord av alla dess slag för att språket ska överleva. Samhället kommer inte, trots antaglobaliseringsaktioner, att sluta globaliseras. För att svenskan ska fortsätta utvecklas måste språket mixas. Inom 10 så kommer vi ha kinesiska låneord, eller indiska, eller ja, you name it...
Språket följer samhällets utveckling och då kommer det att globaliseras vare sig vi vill eller inte.
Musiktips: Bob Hund - Det skulle vara lätt för mig och säga att jag inte hittar hem, men det gör jag; tror jag
En fantastisk och mycket underskattad rockorkester.
Tills dess...
Mannen i skuggorna...
Borttagna länkar!
Tills dess...
Mannen i skuggorna
Varför finns det ingen logik i det svenska språket?
God eftermiddag...
Varför finns det ingen logik i det svenska språket? Det kan man fråga sig. Min son, 2 år och 8 månader, pratar väldigt bra och väldigt logiskt. Han böjer allting med ändelsen -or,
Exempelvis en byxa, flera byxor.
Här blir det självklart också:
en morot, flera morotor
Väldigt logiskt. Jag förstår honom så väl. I mitt jobb möter jag många med olika etnisk bakgrund. Jag förstår dom om det ibland blir fel. Ett axiom i denna reflektion är att det svenska språket är inte logiskt. Det vore enklare om det fanns en logik. På samma sätt borde det även finnas en logik i barns beteende. Sedan jag fick barn har sömn (eller bristen på det) har jag funderat i banor som. "Om vi vanligtvis lägger honom 7 och han då sover 12 timmar, så borde han om vi lägger honom 9 då sova till 9 dagen därpå" - Naturligtvis är det inte så...8ni kan nog räkna ut följden, trötta barn, trötta föräldrar och så vidare. Det finns ingen logik i barn, och det är, såhär avslutningsvis, ganska skönt...begreppet logik kanske inte finns alls? Ungefär som utrycket både snyggt och praktiskt...för det finns inte.
Tills dess...
Mannen i skuggorna
Twitter eller Facebook?
Hejsan kamrater!
Efter att ha mottagit svidande kritik angående min uppdateringsfrekvens så lovar jag nu på heder och samvete att den fortsättningsvis kommer att uppdateras något oftare än idag. Nog med ursäkter, kära vänner.
Jag hörde en intressant "debatt" på riksradion idag. Man diskuterade huruvida Twitter eller Facebook var det rådande komprimeringsskrivningsforumet. Man pratade om vikten av att kunna förmedla. Facebookare hävdade att Twittrare endast skrev strunt och vice versa. Frågor som då dyker upp i huvudet är. Varför är det så viktigt med komprimerad skrivning? Varför måste man hela tiden meddela?
Jag har inga bra svar och jag är själv relativt inbiten Facebookare (läser mer än skriver). Finns det då några vettiga svar på dessa frågor? Jag vet inte men det fanns en tid då det skrivna språket var mer värt, där man värdesatte ett bra och ickekomprimerat meddelande. Idag verkar som om vikten av att höra av sig är större än att språket är bra, fyndigt och väl sammansatt. Jag hörde dessvärre inte slutet på diskussionen men jag var bra sugen på att lägga mig i och hylla det längre meddelandet. Man pratar om mikrospråk och mikroblogg men jag undrar om inte den reguljära vinner mer mark i dagens samhälle. Där kan man tillåta sig att låte språket blomma ut och utveckla tankar och resonemang.
Mitt sommarhatobjekt, mikronovellerna blev något mindre hatat när jag hörde följande mikronovell:
For sale, baby shoes, never worn
Författad av Ernest Hemingway. Den, kära mikroförfattare i norra småland, den till skillnad från allt annat trams (bortsett från min då naturligtvis) berättar en historia. Varför säljer man, vad är det som har hänt, vem säljer, vad är deras bakgrund och så vidare, den väcker onekligen tankar.
Igår återupptäckte jag låten Retro Man med The Soundtrack Of Our Lives. En fantastisk bortglömd sak från Welcome to infant freebase. TSOOL var länge ett favoritband som nu har hamnat lite skymundan. Att återupptäcka dom var ungefär som att ta på sig ett par gamla byxor och i ena fickan hitta en hundralapp...
Tills dess...
Mannen i skuggorna...
Språklig coachning
Mitt jobb som lärare har numera utvecklats till också innefatta jobbcoach. Arbetsförmedlingen har lagt denna tjänst på 950 olika företag, små som stora, varvid vi är ett av dessa. Tanken med det är inte att vi ska hitta jobb åt arbetslösa utan hjälpa dem att bli mer attraktiva på arbetsmarknaden och förfina deras sökmetoder och intervjuteknik. Det ska bli riktigt roligt att sätta tänderna i denna uppgift. Framförallt ligger det lite i mitt intresse, då det är något liknande jag vill jobba med "jag blir stor".
Något i framtiden som skulle vara fantastisk var om det fanns en marknad för språkligt coachning. Tänk er själva, kunden kommer och säger :
-Jag ska hålla en presention om detta och detta, hjälp mig utforma mitt språk så det det blir lämpligt
Eller :
-Jag ska ut med grabbarna och vara lite grabbig, hur passar jag in språkligt?
Denna tanke är otroligt kittlande men föga realistisk. Visst ökar marknaden för coachning men att bara syssla med språkcoachning kanske är lte vågat men att erbjuda tjänsten i samband med annat är inte helt omöjlig.
För övrigt är jag helt fast i Sopranos just nu. Jag har under , dess sändningstid, systematiskt ratat detta men nu verkligen insett dess storhet. Allra tuffast är det nog att se Little Steven Van Zant som Silvio Dante. Det känns konstigt att se honom utan bandana.
I musikväg har jag funnit en man vid namn James Last som spelar upphottad hissmusik i storbandsversion, gärna då otaliga varianter på kända verk. Otroligt roande, så mitt tips är Spotifya upp honom med en gång och dröm er.
Tills dess...
Mannen i skuggorna....
