En hemsk bekännelse...
Jag har en hemsk bekännelse att delge er, kära vänner...
...JAG ÄR EN SPRÅKLIG STALKER!
Och va fasiken menar jag med detta? Jo helt enkelt att jag brukar lyssna på hur folk pratar. På bussen, på Ica, i kön, lite överallt. Det är så fantastiskt roligt att lyssna på folk. Folk är roliga! Det blir ännu bättre när man sedan kopplar ihop med hur de ser ut och däreigenom analyserar varför de pratar som de gör.
Språksociologi är en mycket intressant del av vetenskapen. Varför kommunicerar folk på olika vis? Varför pratar män och kvinnor annorlunda? Varför ändras språket beroende på vem man pratar med? Den sista frågan är relativt retoriskt. Man vill underlätta den kommunikativa biten av samspelet genom att ändra språk beroende vem man pratar med. Borde inte människan som unik, tänkande varelse hålla fast vid sitt språk. Det pratas hela tiden att hålla fast vid sina åsikter och stå för den man är. Borde man inte hålla fast vid sitt språk och stå för det? Det skulle självklart inte fungera i praktiken men tanken är ganska kittlande. Tänk er banktjänstemän som svär öppet inför sina kunder, eftersom de pratar så hemma, när de är sig själva, eller bilförsäljare som pratar bebisspråk...
...världen skulle bli roligare....
Åter till mitt stalkeri. Ett gott råd för språkutveckling. Åk buss, lyssna på hur folk pratar, fundera kring varför de pratar som de gör. Du kommer absolut att få en rolig stund och du kommer utan tvekan att utveckla ditt egna språk. Den som tänker på sitt språk, utvecklar det....
Idag spelar Bossen i Washington...snart i Sverige och jag blir hemma. Det verker i hjärtat. Å andra sidan är WOAD turnén ganska lik Magic och den såg jag flera gånger. Jag får nog sitta framför forat och uppdatera och drömma mig bort när tiden är inne. Jag såg Bobby Jean från Ullevi i somras och mindes tillbaka. Jag gjorde en egen Madelainekakaepisod i mitt huvud och njöt. Bobby Jean en de finaste vänskapslåtarna som någonsin skrivits. Det ryktas i kretsarna att Bruce hade fått nys om Steves eventuella avhopp från E-street och skulle skriva en låt om det. Steve ligger i badet, Bruce kommer in och presenterar idén och frågar vad Steve vill kallas i låten. Steve svarar helt enkelt Bobby Jean och rockhistoria är skapad.
Tills dess...
Mannen i skuggorna
Betoning på det rätta stället...
God eftermiddag...språkvårdare
Att uppdatera min blogg är nog en av mina svagare sidor, däremot skäller jag gärna på mina studenter som inte gör det. Det ska bli intressant att utvärdera mitt bloggprojekt när kursen väl är slut. En första tanke är att det har fallit ganska väl ut och jag kommer fortsätt att använda mig av den undervisningsformen även i höst.
Jag diskuterade med en kollega idag om betoning och hur vi betonar orden vi använder. Han använde sin son som exempel. Hans favoritord var "kaka". Detta ord kunde enligt källan betyda en rad olika saker hur man betonade det. Det kunde betyda vanlig kaka, det kunde vara klocka, det kunde vara anka och så vidare. En tanke slog mig. Om nu språken är så avancerade varför inte göra som barnen: förenkla!
Använda sig av samma ord men med olika betydelser skulle i mina ögan underlätta en hel del i den svåra språkliga vardagen.
Det finns en episod i South Park där kor pratar med varandra enbart genom att moo-a med olika betoningar. Vansinnigt roligt och vansinnigt enkelt.
En klassiker som säkert lärare har terroriserat er med under många år är:
Avrätta ej, benåda eller Avrätta, ej benåda.
Skriven är uttrycket inga större problem, att bearbeta men muntligt blir det en större match. En betoning kan betyda liv eller död.. betänk det kära vänner...
Tills dess...
Mannen i skuggorna
